Sverigebesök!

Tillbaka till verkligheten igen efter 2 roliga veckor tillsammans med Ullis som var här på besök samt Andys kusins bröllop i helgen..

Ullis kom den 3:e Juli och hälsade på och vi hade det alldeles jättekul, dock alldeles för varmt! Den här värmen verkar aldrig vilja avta, vi har haft över 35 flera veckor i sträck. Så klart är det en rekordvarm sommar just denna när jag är här...

Hur som helst, jag och Andy hämtade Ullis från tåget sent på lördagskvällen och hon hade oturen att inte få sin väska. Den skulle komma redan dagen efter, men dagen efter var en söndag och sedan var Fedex-kontoret stängt på måndagen. Väskan kom tillslut på onsdagen, en lååång väntan!

På söndagen hade vi fest hemma hos Andys föräldrar. Morgonen började dock tidigt med vattenskidor och wakeboard tillsammans med Andy, hans pappa och farbror. Jag lyckades komma upp på både skidor och bräda, Ullis hade lite mer problem med brädan och kunde känna det i kroppen dagarna efter! :)

Jag o Ullis, båda uppe på skidor.. :)

Kalaset vi hade var mkt skoj, det spelades kubb, vi åt en massa mat som jag hade stått och lagat hela dagen innan, det spelades hästsko, jag o Ullis bjöd de stackars amerikanerna på snaps, det åts tårta och vi hade helt enkelt en riktig toppendag och kväll!

Mmmmmm!

På måndagen stack vi ner till Annapolis men först blev det ett besök på IKEA som jag och Andy hade lovat hans syster. Ullis gjorde ett par fynd, tänk att man måste åka ända till USA för att fynda på IKEA... :) Vi körde även en speedshopping innan vi kom ner till vår kära båt..

Annapolis skulle egentligen kunna sammanfattas med ett enda ord, varmt!!varmt varmt varmt! puh!

På måndagskvällen när vi kom ner satt Johanna (min Boston-kompis) och Emelie och väntade på oss... De hade en lång roadtrip mellan Boston och Florida och passade på att stanna hos oss ett par dagar... Vi strosade runt i stan, bakade god pizza, hann med en kortare selingstur en av kvällarna och självklart fotbolls-VM. Johanna och Emelie shoppade tröjor som de målade fint Tysklandsmotiv på, jag och Ullis var mer diskreta. Vi hängde på två olika ställen för att se semifinalerna och vi kunde snabbt konstatera att Annapolis inte är någon fotbolls-stad, ca 10 pers på båda ställena som var mer eller mindre intresserade i matcherna.:)

Mkt fina tröjor... :) Emelie och Johanna

Johanna och Emelie begav sig söder ut på torsdagsmorgonen..Andys föräldrar kom och hälsade på och Adam tog oss ut på hans båt för en segling på fredagen.

På fredagskvällen tog vi vår båt upp längs Spa Creek för att komma bort från vår varma marina... Det var säkert 10 grader svalare och en svag bris, helt underbart!

 Inte helt fel en varmt fredagskväll!
När vi sedan vaknade på lördagen så öste regnet ner och det ville inte ge sig (tyvärr blev det inte det minsta svalare). Jag och Andy hade som projekt att slipa rent insidan på vår båt och det var nog tur att vi skickade iväg Ullis till det stora köpcentret i stan. Allt glasfiber som satt fast i kroppen kliade flera dagar efteråt.. aaaah!

Återigen en tom båt....

som en snögubbe, tyvärr är det färg, slipdamm och glasfiber istället för snö!

På söndagen var det dags för Jack Johnson-konsert i Philadelphia. Innan konserten blev det 'tailgate' på parkeringen, grillning, fresbee och öl! :) Konserten var helt okej men vi stod långt bort och det kändes mest som en skön picknick i gröngräset vilket inte heller är helt fel..

Gänget på gräsmattan innan konserten startade...

Under veckan var vädret lite halvdant. Vi cyklade ut till Bay Ridge för att få lite svalkande vindar från Cheapeake på måndagen och på tisdagen stod DC på schemat.

 Ullis hittade så klart några spännande träd och blommor att plocka och fota! :)
Vi hoppade på en buss till DC och spenderade en hel dag där. Vi kollade in lite monument, Vita Huset, ett par museum och bäst av allt, botaniska trädgården.. Skön dag med många pauser, lite lång väntan på bussen hem bara.. :) Vi fick dock skjuts av en snäll pojke från busstationen och vi gjorde nog hans dag, två svenska tjejer i bilen.. haha!

En mycket rolig fontän som vi var tvungna att leka med.. hihi! :)

Inte varje dag man äter lunch framför Vita Huset!

Det tog sin lilla tid att hitta till China Town!

Ullis skulle åka till NYC på torsdagen så onsdagskvällen firades ordentligt... Vi tog Andys pappas båt ut och la till i hamnen. Vi köpte med oss krabbor att äta till middag och sedan vattentaxi in till stan. Det blev vin och öl på Sly Fox och sedan vidare till avoritbaren Galaway Bay på Maryland Ave. Vi var tvugna att hoppa på taxin innan elva, annars hade vi fått simma tillbaka. Otroligt mysig kväll!

Mycket god middag med krabbor!!

Härlig kväll på Sly Fox och Galaway Bay!

På torsdagen strosade jag och Ullis in till stan och mumsade glass och hon lyckades nätt och jämt få ihop som väska med alla nyinhandlade fynd! Helt underbart med besök hemifrån. Och vad du än gör Ullis, klaga inte på svala Sverige, det är lätt att glömma hur varmt det egentligen var här borta, men jag skulle göra vad som helst för en skön svensk sommardag just nu! :)

Mycket god glass, passade bra en varm sista dag!

Kram på er alla därhemma!

Quotes of quotes from Alvah Simon’s 'North to the Night'

“Until one is committed, there is hesitancy,

the chance to draw back, always ineffectiveness.

Concerning all acts of initiative and creation there is

one elementary truth, the ignorance of which kills

countless ideas and splendid plans:

That the moment one definitely commits oneself,

then Providence moves too.

All sorts of things occur to help one

that would never otherwise have occurred.

A whole stream of events issue from the decision,

raising in one’s favor all manner of unforeseen incidents

and meetings and material assistance,

which no man could have dreamed would have come his way.

Whatever you can do or dream you can, begin it.

Boldness has genius, power and magic in it.”

-Goethe’s Faust

“And so I tell myself again: I am here because in the landscape of each and every human imagination lies one special place. Our inner compass keeps pointing us toward this spot, which is magnetic, mysterious, exotic, and alluring, but, alas, always fringed by a frontier of our fears. Still, it is to this specific place that we are compelled to travel in order to know ourselves and, in so doing, call our lives complete.

I am here in search of wholeness, for in my breast, hiding just beneath each breath, lies a hollow, and always it has cried out to be filled.”

-Alvah Simon, North to the Night

Saturday, June 26 2010

It’s one forty-nine in the morning. I write from the nav table of Truant, the 47’ Cabo Rico cutter that Mia and I are currently in the process of delivering from the Delaware Bay to Newport, Rhode Island. Between the full moon shining through the pilothouse window and the glow of my computer screen, there is enough light to write by.

I just finished my second cup of hot cocoa, and am now burping up the curry that we ate for dinner last night. My watch began at one am, when Mia woke me from a deep sleep, disoriented and not wanting in the slightest to get out of bed. She was waiting, however, with my first cup of cocoa, and I loved her for it.

There is a bright star just off to starboard, low on the horizon. I don’t have my almanacs with me, but I suspect it’s not a star at all, but Venus, who is sometimes the morning star, sometimes the evening star, but always the brightest in the sky. This is very interesting, writing about all this as it’s happening. I often must wait, writing about these little adventures after the fact. This one is a particularly benign adventure, however, this particular boat having more luxuries than the house I grew up in. Not only am I able to power my laptop through it’s electric inverter, but I was actually able to take a stand-up shower yesterday evening, hot water and all (incidentally, the real shower I had yesterday afternoon could never match the refreshment and joy we felt swimming in the ocean while Sunrise lay hove-to on our last trip. A shower in the clean saltwater will always trump the ‘real’ thing). The pilothouse is almost absurd on a boat less than fifty feet long – the leather captain’s chair I’m sitting in could be off a megayacht, and indeed the large windows complete with windshield wipers I peer through every ten minutes or so to look for boats feel like they belong on a much larger ship.

Before I began typing I perched myself aft in the companionway with my chocolate and stared at the moon for a while. It’s full tonight, and basks a chilly glow on the calm surface of the sea below, light enough to glimpse the distant horizon and remind me to take a look outside every once in a while, not for boat traffic but to remember why it is I like this sort of thing.

…

We steamed out of the Cohansey river on the Delware Bay Thursday night, making it nearly a full two hundred yards before I realized I’d left my cell phone on the floor of the car we’d rented and driven down from Reading. We swung round, the stiff current now carrying us back toward the dock, and I shouted to Ted onshore, who I was afraid had already left, to grab it for me. It was tricky maneuvering the boat close enough to the dock to retrieve my phone without actually touching the dock, for the current was swirling and the unfamiliar boat felt huge, much larger than it’s 47’ length. With a deft toss from Ted and soft hands from me, I caught my phone and accelerated again, this time for good.

Just as the sun sank in the west we excited the river, onto the Bay proper, clearing the crab pots in the remaining dusk and finding the ships channel, which we’d follow to the mouth of the Bay at Cape May. It was further than I’d allowed for, and we didn’t get offshore until after two am. I’d wanted to remain awake through the shallows of the bay and the several doglegs of the ships channel. We were making only four knots over the ground, bucking the current as the tidal waters swelled into the Bay. Ships coming the other direction appeared from nowhere, the same tide so foul to us sweeping them along effortlessly. Finally we were in the ocean proper and I collapsed in the bunk that Mia had kept warm for me. I slept straight through to seven am, while a recharged Mia endured the last hours of darkness and was fully awakened by a clear sunrise.

…

This is the second of two Newport deliveries this week alone. The last was aboard a real sailing boat, a Corbin 39 that was on it’s way to Gibraltar. My mom and dad finally got to come along together, and the four of us sailed Sunrise north to New England while her Romanian owner waited patiently in Russia, eager to hear our progress. That trip was just as calm as the one I’m on currently, but with a full suit of sails and an eager boat, we ghosted along through the ether at night, not wanting to crank the diesel unless absolutely necessary. We made Newport in a leisurely three and a half days from Annapolis, enjoying a swim en route. Once north of New York City, my dad began to see whales. We thought he was joking or losing it, but after a few hours staring blankly at the horizon, we began to notice the telltale spout in the distance, and started to see for ourselves. It amazes me how full of life the ocean can be, not fifty miles from one of the biggest cities on earth, a city that to me represents all that we’ve lost from the natural world, yet right on it’s doorstep reside some of Earth’s most majestic creatures. One of them, in an apparent effort to impress us, spouted and abruptly dove, his tail breaking the surface for a long second, waving goodbye, before disappearing.

Just this afternoon we sailed through a large school of porpoises. I thought I noticed a splash at the stern, and soon after a dozen or so black and white porpoises, smaller and faster than the grey bottlenose dolphins we’d gotten acquainted with the in the Caribbean, lept towards the boat in a frenzy, taking station on the bow. Mia and I ran forward, no time to grab the camera (for that would have ruined it anyway), and we sat on the bowsprit as the playful mammals spoke to us. If you listen, the echo-soundings the dolphins make to talk to one another are readily audible to us humans. They stayed for several minutes, and in an instant one decided to make a sharp ninety-degree turn and the others followed, disappearing faster than they’d arrived.

…

We’ll make our landfall at Block Island tomorrow sometime, and be moored in Newport shortly thereafter, a full day ahead of schedule. Truant feels like a motor yacht on the inside, and I’ve come to treat it like one on the outside. This boat would need a gale to really get moving, and even still, the complex hydraulic transmission on the big John Deer diesel requires that it remain running at all times, so we wouldn’t really be sailing anyway. I resigned myself to this fact, and have treated the boat like a motorsailor since we left Cape May. Though the sails were pulling hard yesterday morning, the minute we dropped below seven knots I throttled up the big engine, and it’s been pulling even harder ever since. The constant whine heard from our cabin back aft actually helps me sleep, and I’ll be grateful for the extra day during the long drive home on Sunday, and ultimately my return to work on Monday (though it’s admittedly a wonderful feeling knowing that technically, as I write this, I am at work).

Not long ago Mia popped her head up from our cabin down below. I didn’t see her in the dark, and didn’t hear her for the noise of the engine and she scared the daylights out of me. She was sleepwalking again (she did this on the Corbin when my parents were on watch, “just checking,” on what, only she knows). I told her to go back to sleep and she did, only very confused when she woke and realized she wasn’t in her bunk. What goes on in that brain of hers I’d like to know sometimes.

My motivation is leaving me for the time being. There are two ships on the horizon, one off the starboad bow and the other astern, so I’ll have to pay a bit sharper attention in these last hours before the sunrise. I’ll return now to that book about pirates that I found on Ted’s shelf. Perhaps more later.

…

Four Twenty-Three AM

My watch is almost over, but I think I’ll let Mia sleep a bit longer. The first light of the rising sun is just starting to creep into the Eastern horizon, blending the ocean and the sky into a singular, indistinguishable blue. It’s still flat calm, we’re still motoring. A fishing boat has been parelelling our course since I woke at one, and has finally passed us on our starboard side. I almost ran headlong into a weather buoy, only noticing it’s blinking yellow light after we’d already slid past; lucky for me.

The lights of land on Montauk have been visible for an hour or so, and we should see Block Island by early morning. This trip has been markedly faster than the last, which is both a good and bad thing. Good, because I need to get back home and back to work, yet bad because it’s essentially been a motorboating trip. I miss the peace and quiet we enjoyed while making five knots under spinnaker, staysail and mainsail on Sunrise. The motor helps me sleep, but not as deeply as the pure sound of water rushing along the hull of a sailing boat.

Newport * 2

Nu är jag och Andy tillbaka i Annapolis efter två seglingstriper till Newport, Rode Island. 

Den första tripen startade från Annapolis förra lördagen, den 19 Juni och vi fick sällskap av Andys föräldrar. Båten var en Corbin 39 som skulle seglas upp till Newport for att sedanskippas över Atlanten till Gibraltar.

Vi lämnade Sarles runt tretiden på lördagseftermiddagen och kom fram samma tid på tisdagen. Vi seglade upp Chesapeake Bay, C&D Canal, ner Delaware Bay och sedan ut på Atlanten upp till Newport (se kartan). Solen sken men det var tyvärr inte så mycket vind och om vi seglade långsammare än 3 knop tog vi ner seglen och startade motorn.. På måndagen passade vi på att stanna båten och hoppa i och simma, det är något speciellt med att simma i öppet vatten! Vi såg valar, Andy tyckte sig se en haj och trippen gick alldeles för fort!

Min örtträdgård fick följa med på resan!

En trollslända landade på båten när vi var ca 8 mil från närmaste land! Han måste vara helt slut!

Väl i Newport mötte Andys farmor och farfar oss. Jag och Andy strosade runt i Newport på eftermiddagen och åt sedan middag tillsammans med hans familj. Det var första gången jag var i Newport och jag var mycket imponerad av staden (om man undvek de extremt turistiga gatorna förstås). På onsdagen seglade vi båten upp till mainan vdär den skulle lämnas och åkte sedan hem till Andys föräldrar.

Middag med Andys föräldrar och farmor och farfar i Newport!

På torsdagen, vilket var min födelsedag, packade vi om våra saker, hyrde en bil och körde upp till Greewwich för att hoppa på nästa båt, denna gång en Cabo Rico 47. Den här trippen gick betydligt snabbare, mindre än 48 h!!  Lauren och Ted ägde båten, vi gissade att de är i vår ålder. Ett helt underbart par som ska selga uppe i New England över sommaren men inte ville segla långa sträckor på havet.

 Båten kändes som ett hotell i jämförelse med vår båt... :)

Middagen lagas!

Underbar soluppgång!

Delfiner! Ett tjugotal delfiner kom och simmade med båten ett tag! :)

Block Island

Vi mötte Ted och Lauren uppe i Newport och njöt av en god drink innan jag och Andy åkte tillbaka till Andys föräldrar igen...

Andy, Lauren och Ted på Black Pearl i Newport

Mycket segling och bilåkning den senaste veckan som ni kan höra! Helt underbart att komma ut på vattnet igen, det var ett tag sen!

Den här veckan är det båtjobb som gäller och sedan på lördag får jag äntligen besök från Sverige! :)

Sverige!

Jag är som sagt tillabaka i Annapolis nu efter underbara veckor hemma i Sverige! Som vanligt möttes jag av regn på Arlanda, är det någonsin sol där? Min kära mor kom och hämtade mig på Arlanda och skämde bort mig med en termos kaffe och nybakat bröd, inte illa start på semestern! :)

De första dagarna spenderade jag hemma i Dunderbo där jag mös med familjen. Syster med familj och Moster med familj kom och hälsade på över helgen så det blev ett stort familjekalas som varade ett par dagar.

Kusin Leona och systers lilla Emil älskar att leka med vatten! Mycket bus hemma i Dunderbo blev det!

Jag Leona och Mormor njuter av det underbara vädret!

Lillebrors tjej Klara, mamma och jag åkte och plockade Liljekonvaljer!

Det gick inte så bra för mamma i uno... haha!

Mors Dag firades med en mumsig chokladtårta!

Efter ett par sköna dagar hemma i Dunderbo var det dags att bege mig till Stockholm för att träffa lite kompisar. Det blev en kväll tillsammans med Kristina. Picknick vid Årstaviken med sallad och vin, kunde inte bli så mycket bättre!

 Dagen efter fick jag låna en cykel av Kristina så jag cyklade runt hela dagen! Stockholm var fullt av folk och galna studentflak som åkte runt inne i stan!

Jag hade en mysig lunch nere vid Djurgårdskanalen :)

På kvällen blev det mys med Gurly, Nishi och Maria, kompisar från klassen på Södertörn. Det blev en picknick i Humlegården med alldeles för mycket gott!

Under Fredagen strosade jag och Gurly runt på stan och kollade på kläder och lunchade på Söder, båda glada att skolan var över för sommaren! På kvällen skulle Gurly och hennes kille Andrew hänga med ut och grilla i Dudnerbo men vi kom inte ut dit förrän vid nio på kvällen. En tågolycka försenade alla tåg antal timmar men vi åt en god middag på Söder medan vi väntade!

Mmmmm!

Mysig picknick med Ullis i Enköpings Klosterpark! Så klart var hon ute och spanade efter blommor! :)

Johanna kom och hälsade på mig ett par dagar! Det fina vädret höll i sig så vi åkte och badade i Tortunagropen, ett kalkbrott som ligger mitt ute i skogen mellan Dunderbo och Västerås!

På eftermiddagen var det dags för vår årliga försommapicknick! Så klart blev det en massa jordgubbar och vin, sallad, bröd, bullar och annat mums! Nästa år är det tioårs-jubileum!

Så här kan det gå när man har picknick med vin.. :)

Jag och Johanna gjorde sedan sällskap till Uppsala och hälsade på hennes gammelfaster som bor uppe i Gränby. Hon blev så glad för besöket och vi blev bjudna på kaffe o mackor!

På onsdagskvällen var jag hemma hos Cicci och hälsade på. Vi tog en långpromenad ut till Nyby och grillade hemma hos hennes föräldrar, alldeles för mycket gott! Så underbart att få en helkväll med Cicci, det var längesen!

Jag hann med ett andra besök till Stockholm under vecka 23. Dagen började med mys ute i Vaxhom där Gurlys föräldrar bor. Vi satt ute på klipporna och Gurly var den enda som var modig nog att hoppa i och bada! Vi fick oss sedan en guidad rundvandring av Vaxholm och mumsade hemmagjord glass inne i hamnen!

På kvällen blev det middag tillsammans med Emmy och Daniela, två andra kompisar från Södertörn! Vi käkade god mat och drack gott vin på Vapiano!!

Emmy o Daniela!

Jag hann även med att svänga förbi Trädgården och träffa Daniel och några andra vänner från klassen på Södertörn. Daniel var den som räddade mig genom ekonomi-kurserna! Utan honom hade jag garanterat inte klarat dem!!

Under fredagen (den 11 Juni) var det dags för höjdpunkten, nämligen Sthlm Jazzfestival tillsammans med Johanna och Karin. Det fina vädret från gårdagen var som bortblåst och regnet öste ner när vi vaknade. Vi laddade med regnjackor och så varma kläder vi bara hade. Vi klarade oss undan regnet men det var riktigt kallt! Men kul hade vi!

Lagar matsäck på Hemköp! Mumma!

Karin jag och Johanna

Nils Landgren and the Funk Unit :)

Emil fyllde år när jag var hemma och jag lyckades med att smita in på två födelsedagskalas, både söndagen den 13:e och den 15:e när han faktiskt fyllde. Frida hade bakat sju sortes kakor och efter det var det grillat som gällde! :) Ännu en gång fick jag träffa moster och hennes lilla Leona, och mysa med min härliga mormor! Jag lyckades även med att få med lillebror att springa mil-spåret i Rocklunda, jag blev grymt imponerad att han klarade hela, trots att han hade det lite kämpigt i början! :)

Emil fick fina Converse-skor, vill oxå ha! :)

De sista dagarna innan jag åkte hem hann jag med ett sista besök i Uppsala för att träffa gamla simtjejerna Ida, Anna och Anna. Tyvärr var Sara kvar i London så hon kunde inte vara med! Vi började med en god frukost hemma hos Ida och sedan blev det lunch bestående av hemmarullad sushi! En slö dag tillsammans med de underbara! Jag sov över hemma hos Anna på kvällen och vi hann med en springrunda, så skönt efter alla mat som ätits under dagen!

Nu är jag som sagt tillbaka i USA. Imorn kväll ska jag o Andy tillsammans med hans föräldrar segla en båt upp till Newport, ska bli mysigt att se hans familj igen och skönt att komma ut på vattnet! Det kommer ta cirka tre-fyra dagar. 

Det var helt underbart att vara hemma och jag hade nog kunnat stanna ett par veckor till!

Ha det bra allesammans!

Låååååång dag tillbaka....

Nu ar jag tillbaka i Annapolis och det kanns som att jag inte varit borta!

Jag hade en lang dag, mitt plan skulle lyfta 09.45 fran Arlanda, mellanlanda i Zurich och sedan flyga over till New York, JFK och komma fram runt tre...

Sa klart blev det inte alls sa... Pa Arlanda var det en hel massa folk da manga plan var installda pa grund av SAS's flygstrejk. Jag flog med Swiss och planet var proppfullt, de lediga platserna fylldes pa av stackars SAS-resenarer... Vi kom ivag en och en halv timma forsent da planets motorer kranglade men vi kom ivag i alla fall.

Sa klart missade jag nasta plan i Zurich och de hade bokat om mig pa ett plan till Boston vid fem-tiden. Enligt dem skulle jag flyga upp till Boston, sova pa hotell over natten och sedan hoppa pa ett plan till JFK nasta dag. Helt ologiskt enligt mig da jag hade sett att ett plan skulle flyga till Newark samma tid som Boston-planet...

Jag lyckades komma med Newark-plaet som visade sig vara business (1:a klass) hela planet! Jag fick sitta i den fina business-laungen medan jag vantade pa att planet skulle lyfta och ata gratis frukt, dricka gratis kaffe och vin och anvanda det gratis internet som fanns. Otroligt lyxigt om man jamfor med de harda bankarna som finns vid gaterna!

Planet var ganska sa litet och servicen var helt otrolig. Champagne nar vi kom ombord, tre ratters middag med ostbricka och annu mer champagne/vin. Stolarna gick att falla ner och jag spanade filmen "Invictus".

Aven om det inte blev som planerat sa blev det faktiskt annu battre. Jag landade i Newark runt atta och Andy kom och hamtade upp mig. Mysigt att ses efter tre veckor ifran varandra!

Sverige var underbart, bilder kommer snart!

Kram pa er alla!!

49 West

I regret to say this, but I'm enjoying the air conditioning at Cafe 49 West. It's hot out, and I've spent the majority of the day sawing plywood at the marina, attempting to rebuild the portside of my boat. Last week I finished the destruction stage, removing everything on the port interior, including the table, settee and holding tank. The books that once stood on the shelf are now piled in the vee berth with our world map poster, a cushion, several blankets and all of our clothing. I will be sleeping in the saloon tonight.

But this air conditioning is a respite I needed. I ventured up to West Street this afternoon after discovering that the Leeward Market in Eastport was closed. I'm sick of City Dock and it's Johnny inhabitants, and don't like Hard Bean because their coffee sucks (even though I never intended on buying a coffee today anyway - it's the principle). So here I am, sipping on a Kombucha drink that nearly exploded all over my computer. Someone is out front playing the piano, and I don't need my headphones to tune out. There is a strange dude and a strange woman sitting at the table to my right, and I can't help but listen to their conversation. He said he might marry a German girl. He doesn't love her, but he thinks she'd say yes, and then he'd get to go to Germany whenever he wanted to.

"Welcome to the world of the plastic beach."

Snoop Dogg.

I'm downtown at City Dock Cafe in Annapolis, on my second steaming latte and procrastinating the three articles I have to write tonight. I have my headphones on (the guy next to me asked, "Is this Sarah McClaughlin?" I put my own music on), and I'm listening to the Gorillaz' new album. It's freaking weird.

This place is a hang-out for the St. John's "johnnies" as they call them. They are do "different" that they all end up looking the same. I oddly fit in, since my single-speed bike is parked outside and all the hipsters at the college ride fixies. And I'm wearing my clam digger shorts, which to everyone here makes me look either gay or European, but nobody says anything because everyone in here is dressed weird.

Sverige!

Imorgon kommer jag till Sverige!!

Den 5:e Juni 2009 lyfte jag och Andy fran Arlanda.. Det betyder att jag varit borta snart ett helt ar! Planet lyfter halvsex fran Newark ikvall och landar pa Arlanda 07.20 imorgon bitti. Jag stannar i tva och en halv vecka och flyger tillbaka igen den 16:e. 

Det ska bli sa himla kul att komma hem och traffa er alla! Jag ska gosa med lilla Emil, ata god svensk mat, mysa hemma i Dunderbo, springa mina gamla favoritrundor i Sthlm och sa klart hinner med att traffa er mina kara vanner och familj!

Vi ses snart! :)