October 31, 2010

It’s Halloween. A small kid dressed like a skeleton tried to scare me while I was running earlier. I scared him back. Now my calves are tired.

I’m drinking my dinner tonight. At ‘The Taphouse,’ the only lively place in Hampton on a Sunday night apparently. We’re stuck here until at least Friday, but I’m consoled because I’m getting paid to be here.

I’ve been organizing my computer and re-reading some old journals and stuff I’ve written before. It’s slightly unfortunate that I seem to have lost the ability to write solely for the sake of writing. I’ve lost some innocence I had when I didn’t ‘have’ to write – when I could sit down and write only because I had something to write about. I just read an entry titled “Remembering the Future,” and I do remember it because it was written when I was in Prague. It’s strange how that month-long experience seemed depressing and unnecessary at the time – when was I ever going to use that? – but now, looking back, it was one of the most enlightening experiences of my life.

The waitress who is serving me my liquid dinner is dressed in spaceship pajamas. It’s Halloween, so this is okay. She is also pretty, which is also okay.

Beer #3 has been ordered. How do you go back? Obviously you can’t. But to a state of mind? Maybe. ‘Taking on responsibility, knowing it will weigh you down. Freedom is a possibility only if you’re able to say no.’ They are playing awesome music in this here Taproom. I am enjoying myself, right? Right. But in a way different from before.

They say you can never go home. You can always go home. But you can never go back. You can never go back to that first time you left home, that experience of what it was like to be out on your own, exploring the world for the first time, open eyes and an open mind. Of how everything was different everyday, including yourself. Of how there were no responsibilities beyond what was right in front of you, ultimate freedom. It’s freaking depressing and inspiring at the same time thinking like this. It’s inspiring because I have a feeling I can get that feeling back, but depressing because I already know what it’s like. It’s the real world, it’s such a bummer.

But why am I complaining? I’m getting paid to do nothing for a week, and then I’m getting paid double to go sailing, which is unbelievable. But I have an inkling it would be more satisfying to go sailing on my own boat and get paid to do crappy work, knowing that you can set off at any time as soon as the kitty is full up again, not be obligated to anything or anyone, not be ‘known’ by anything or anyone and just go exploring.

This music is awesome. ‘We used to wait’ by the Arcade Fire just came on.

‘Standing in the wilderness downtown….Now our lives are changin’ fast…hope that something pure can last.’

Annapolis Boat Show

Forrforra helgen, den 7 - 11 oktober, var det batmassa har i Annapolis. Varan bat var med i massan for att visa upp riggen som vi installerade forra aret. Det var grymt kul, vi traffade en massa intressanta manniskor och vadret var alldeles stralande!!
Nu i helgen var vi hemma hos Andys foraldrar for att vara med pa en av Andy's barndomskomips brollop! Brollopet holls utomhus men vadret var aterigen alldeles utmarkt, stralande sol och den kalla vinden slutade blasa lagom till det borjade. Vi passade aven pa att fira Andys farmor som fyller 81 ar nu i veckan, alla kusiner och respektive var hemma, inte ofta! :)

Kram pa er alla och ha det sa bra darhemma!
Snart kommer det mer bilder :)

I Love My Body!!

Igår lyckades min kropp hålla sig aktiv i 6 timmar, 37 minuter och 46 sekunder och jag genomförde mitt första triatlon någonsin! :) Jag är mycket stolt över att min kropp inte bara orkade med detta utan dessutom lät mig ha roligt utan smärta, kramp och skavsår!!

Dagen började tidigt, klockan ringde redan 04.01 och det var dags for kaffe och havregrynsgröt. Bilen lämnade Sarles redan vid fem för att hinna upp i tid. Jag och Andy hade lämnat våra cyklar där redan dagen innan, och brevid cykeln fixade vi iordning skor, handduk, och allt annat som skulle behövas till cyklingen och löpningen. Jag hade laddat med kokosvatten i vattenflaskorna, bröd inlindad i folie, mina favorit Lärabar (favoriterna är banan o kokos) samt dextrosol som mamma skickat över från Sverige.

Det var en fin morgon och bäcksvart när vi kom upp till området. Vi skulle simma i en sjö och dimman låg och hoppade innan solen gick upp.
Simnignen gick bra och jag var mycket glad att jag hade min nya våtdrakt på mig. Vattnet var runt 20 grader, så inte så kallt. Men tack vare våtdrakten flyter man bättre och simmar lite snabbare, och det behövdes nog med tanke på att min simkarriär varit smått oaktiv den senaste tiden.
 Jag & Andy innan loppet
 Andy innan start
Innan min start... 
Andy på väg upp från sin simning
Simningen gick bra och jag simmare om många! :) När jag sprang upp mot cyklen kände jag mig helt snurrig men lyckades hoppa på cykeln och var mycket glad att jag packart med mig lite bröd, jag var superhungrig!!
Området där vi växlade mellan simning/cykling och cykling/löping. Alla ute med sina cyklar här...
Det var otroligt backigt och det fanns inte ett flackt parti, antingen upp eller ner, brant eller långa sega backar. Jag tyckte att jag var snabb och kämpade på bra, men hela tiden passerade folk mig.. Hmm, kanske inte ar så snabb som jag tror.. haha! Cykelrundan var drygt nio mil och det tog mig strax under fyra timmar. När vi närmade oss mål kändes det helt otroligt att man skulle ut och löpa direkt och jag o några andra deltagare skojade om att "who decides it was a good idea to do a half marathon now..? " :) När backarna var som jobbigast började jag även fundera varför jag tycker om sånt här, kanske jag skulle prova på något annat? Varför inte börja sticka, eller kanske långa sköna promenader?
 Tillbaka efter nästan fyra timmar pa cykeln...
 På väg att genomföra mitt halva marathon! :)
De första km av löpningen kändes lite småsegt men det var så många längs med vägen som hejjade och klappade! även om benen var trötta pinnande de på av sig själva och nu var det min tur att passera många! Stora delen av rundan var runt en sjön vi simmade i och i en fin skogspark vilket gjorde det hela lättare! Mitt huvud var fulladdat med positiv energi och det kändes inte tungt en enda gång under löprundan! När jag väl kom in i mål stod Andy och hans föraldrar och hejjade på mig, sa himla härligt! Vi fick en fin medalj och en fin tröja!!
Andy kommer i mål!!!
 Nöjda och glada efter loppet!
Vi båda hade en underbar dag, jag tror dock att jag njöt lite mer än Andy. När vi kom tillbaka till Annapolis stannade vi vid Whole Foods och mumsade från deras oändligt stora salladsbar. Jag åt tills jag nästan sprack, och sen åt jag lite till! Underbart!

För er som är intresserade kommer lite mellantider och resultat här:

Simning: 29 min, 37 sek (1.5 km)
Cykling: 3 h 50 min 57 sek (90.1 km)
Löpning: 2 h 09 min 04 sek (21.1 km)

Totaltid: 6 h 37 min 46 sek
Placering: 63 / 273 (av alla tjejer),
    10 / 17 i min åldersgrupp (25 - 29 ar)

Tack ännu en gång till alla som har skänt pengar till LiveStongs cancerfond1 Helt otroligt, tillsammans samlade vi in over $ 2000 vilket motsvarar ca 15 000 kr!!! Bra jobbat allihopa!

Håll tummarna för mig och Andy!!

Imorgon ar det dags for varat Halva Iron Man!! Vi ska snart upp till Baltimore for att fa vara cyklar och hjalmar inspekterade och hamta varat paket med nummerlappar och annat skoj..

Tva km simning, nio mil cykling och ett halft marathon. Det ar kanske inte sa konstigt att man ar lite nervos! :) Vi maste vara dar redan kl. 05.15 imorgon for att fixa allt och forsta start ar redan 07.15. Tur att jag har tranat mycket pa morgnarna den har sommare sa kroppen ar lite van med det.

Det ser ut som att det kommer vara tillatet att ha vatdrakt. Temperaturen var idag 76 grader fahrenheit (24.5 grader celsius) och gransen gar vid 78 F. Detta kanns bra for man flyter battre med vatdrakt och simmar snabbare, och med tanke pa att jag endast besokt poolen en gang i ar kan det nog behovas lite extra flytformaga!

Hall tummarna for mig och Andy

Tack alla som har skankt penger till LiveStrongs cancerfond. Bade jag och Andy har samlat in over $ 1000 fran nara och kara vilket jag ar mycket stolt over!
Tack annu en gang!

Fall # 2

Igar var jag och Andy ute och sprang..

Som vanligt var vi upp tidigt for att hinna med rundan innan Andy skulle ivag pa jobb och innan det blivit for varmt. Man marker att hosten ar pa vag nu for solen gar upp mycket senare an vad den gjorde under sommaren...

Vi planerade en runda ut till Bay Ridge, ett omrade langs med vattnet dfar man kan se solen ga upp. Nar vi borjade rundan var det absolut backsvart ute och dimman lag tat, kandes nastan lite magiskt.

Trottoarerna i USA bestar av meterlanga sektioner med skarvar imellan. Vissa skarvar passar inte riktigt ihop, och pa ett stalle var det nastan en dm i hojdskillnad mellan de tva. Just dar fanns det heller inga gatlyktor och jag ramlade, for andra gangen i ar. Mina stora skrubbsar fran forra gangen har numera blvit fina vita arr pa sidan av mitt hogra kna, den har gangen blev det bara sma skrapsar, kanske har jag lart mig att falla battre..?

Sa kan det ga!!

Kram pa er alla dar hemma!

Nu var det väldigt länge sen jag skrev i denna blogg och det är egentligen av två anledningar... Den första och största är att det inte hänt så mkt här på senaste tiden som är intressant att skriva om och för det andra så har vi haft fulla dagar den senaste månaden..

De här tre bilderna sammanfattar den senaste månaden ganska så bra, det är träning och båtjobb och ännu mer träning och båtjobb som vi pysslat med!
 Andy och Dennis borrar ett 5 cm stort hål i båten för att installera vårat vindroder...
Sågar ut luckorna till våran nybyggda inredning :)
Jag och Andy efter en löprunda! Dags för frukost, därför vi är så glada.. :)  
(ursäkta att det är så dålig kvalitet på kortet...)
Som ni säkert redan vet tränar jag och Andy för ett Halft Iron Man (2 km simning, 9 mil cykling och 21 km löpning) som vi ska köra i början av oktober. Det har varit svårt att träna i värmen som varit och vi har insett att morgnarna är den bästa tiden. I fredags var vi upp kl 04.30 för att hinna med en 18 km runda innan Andy skulle på jobb, en mycket fin morgon! I morse var jag mindre smart och gav mig ut kl. 08.30 och solen var redan uppe och stekte. Den halvliter vatten jag hade med mig hade jag nog svettats ut innan jag ens hunnit komma ett kvarter och i fortsättningen kommer det bli tidiga morgnar för träning! Jag har skapat en blogg till mitt race där ni kan följa träning och insamling till LiveStrong foundation, http://mialivestrong.blogspot.com

Annars har det som sagt inte hänt så mycket, vi jobbar mycket och ofta på vår båt och den långa listan blir mindre, tro det eller ej. De två veckorna vi hoppades på att det skulle ta är nu redan 5 veckor, och vi har nog ett par veckor kvar att jobba på vår båt. En dag förra veckan tog jag och Andy dock "semester" och åkte upp till Baltimore en kväll. Vi har kommit i kontakt med en skulptör och han erbjöd oss att låna hans verkstad för att böja våra chainplates. Så en riktig semester var det egentligen inte, men kvällen fortsatte i deras galleri där vi blev bjudna på god mat och gott vin! Skönt med lite miljöombyte! :)
Rodney och Andy böjer våra chainplates.. (delar av ett av Rodneys kommande projekt i bakgrunden...)
I helgen har Andy, hans pappa och tre andra pappor och söner haft sin årliga Father & Son cruise, 8 grabbar och alldeles för mcyket öl, jag är glad att jag är kvar i Annapolis... :)

Kram på er alla därhemma! Glöm inte att kolla in LiveStrong-bloggen!!

Lyx eller basvara?

Det är alltid lika spännande att handla mat här i USA, och varor som jag har tagit för givet har helt plötsligt förvandlats till lyxvaror...

Igår när jag handlade mat i den vanliga (stora) matbutiken försökte jag leta efter solrosfrön och linfrön som jag kan ha i min havregrynsgröt. Efter många rundor bland hyllorna var jag tvungen att fråga och lyckades tillslut hitta solrosfrön (helt vanliga, utan salt och inte rostade). Förpackningen var på 100g och kostade $ 5, vilket motsvarar 40 SEK. Linfrön hade de inte, utan jag blev hänvisad till en hälsokostbutik (för att kunna hitta något så konstigt..). Jag berättade detta för Andy och han kom sedan hem med en påse linfrö som han hittat, 100 gr för $ 7 (ca 55 SEK).

En annan sak som är extremt dyr här borta som man tar för givet hemma är jäst. 13 gr. färsk jäst kostar $1.50, vilket betyder att en mindre bulldeg skulle kosta 40 kr bara i jästkostnader... Även vanligt mjöl är en lyxvara, en 2 kg förpackning kostar över 30 kr (och ska man ha något så exotiskt som rågmjöl eller liknande får man räkna med 30 kr för en 500 gr. förpackning) och utbudet är väldigt litet. Däremot finns det ett mycket stort utbud av kaksmet på tub, färdiga bak- pannkaks- och brödmixer där man endast behöver tillsätta vatten (som även innehåller mängder av kemikalier och annat onödigt som absolut inte behöver finnas i en deg) till låga summor. Mycket intressant!

Det sägs väl att man ska ta seden dit man kommer, men jag kommer aldrig att acceptera en färdig bakmix, kakmix på tub eller den färdigblandade müslin med över 20 ingredienser!

Njut av det svenska utbudet och se till att det alltid kommer att finnas många mjölsorter i butikerna!

Äntligen!

Igår var det äntligen lite 'svalare' väder! Värmen har varit näst intill olidlig här den senaste månaden med över 35 grader varje dag och hög luftfuktighet! Vi bor på Andys pappas båt för tillfället och har ingen AC vilket gör att man både somnar och vaknar svettig. 

Jag och Andy tog vara på gårdagsmorgonen och begav oss ut på en cykeltur innan han skulle till jobbet. Idag är det tyvärr varmare igen med ca 34 grader, men ryktet går att det ska bli lite svalare till helgen, vilket betyder ca 30 grader. Jag skulle göra mycket nu för att få ett par svenska sommardagar, lite regn och sval luft! 

Att träna i denna värme är inte det lättaste. Jag och Andy har anmält oss till ett halvt Iron Man den 3:e Oktober i Baltimore och det kommer krävas mycket träning för att ta sig igenom det racet. Jag har försökt att cykla på min enväxlade men insett att det är snarast omöjligt cykla uppför med den. Förra veckan beställde jag en ny fin cykel som idag anlände med posten... :) Jag ser fram emot att provcykla den ikväll!!!
Min nya cykel.. :)
Kolla gärna in min sida där jag uppdaterar min träning och insamling till loppet, för att få delta krävs det att vi samlar in minst $ 1000 var, pengar som går direkt till Lance Armstrongs canserfond. http://mialivestrong.blogspot.com

Jag och Andy har påbörjat ett nytt projekt med båten som inte är att leka med. Nu ska allt jobb börja. I torsdags lyfte vi upp masten ur båten och nu är vår kära Arcturus uppe på land, lättare att jobba med henne så. Några av de många projekt som ska göras är att fixa riggen, insidan av båten, vindroder, chain plates och mycket annat.. Det kommer ta sin lilla tid och vi kommer nog att vara uppe på land i en månad, jobb varje ledig helg och kväll!
Vi hittade ett litet fågelbo i botten av masten (som tur va inga fåglar), hur har detta kommit in?
Nu är båten på torra land...
Njut av den svenska sommaren så ska jag försöka överleva denna, ingen mer sommar i värmen där jag försöker göra vardagliga saker som att träna och jobba utomhus!